Duane från Göteborg är en av Sveriges främsta och internationellt mest kända målare. En konstnär som jobbar med både stil och characters, i suggestiva målningar som kan se mycket olika ut och ändå alltid är omisskännligt Duane. I Burner #14 tittar Jacob Kimvall närmare på en Duane-målning från 1997 och ser en föregångare till filmen Matrix.

Text Jacob Kimvall Foto Duane och GBGgraff

Nästan så länge jag har känt till Duane så har jag betraktat honom en landets mest egensinniga målare. Han är ursprungligen från Göteborg och som stockholmare lärde jag först känna honom genom de characters han gjorde till texter av Dudes. Men Duane är en konstnär med ett brett spektra som jobbade med både stil och figurer – som han inte sällan i väver samman till en oupplöslig enhet.

Hans målningar har ofta en suggestiv rytm med långa böljande linjer som bryts av med udda, omsorgsfullt utformade detaljer hämtade ur fantasy och sci-fi. Men det är sällan några vackra eller behagliga målningar. Ibland är de direkt ganska fula, målningar som med inslag av gore och goth har något lite otäckt och skrämmande över sig. Särskilt figurerna i de tidiga målningarna har ofta groteska drag, med överdriven mimik och överdrivna uttryck.

De karakteristiska detaljerna ger ofta intryck av att vara intuitivt frammejslade under arbetets gång och när jag 1992 intervjuade Duane till UP så talade han om inspiration från det undermedvetna och drömmar och från religion och ockultism. Han droppade också att den österrikiske konstnären Egon Schiele (1890-1918) var en av de främsta inspirationskällorna – vilket ledde till att böcker om Schiele fick en strykande åtgång i många bokaffärer.

Senare samma år gav han sig ut på en nästan årslång resa över fyra världsdelar. I Australien gjorde han en Duane i lila, gult och blått – med en blandning av organiska och metalliska former – och som med hans omisskännliga sugande dynamik, i alla fall i mitt tycke hör till en av Sveriges absolut bästa pieces någonsin. Men den Duane som återvände till Sverige var en målare med ett mer distanserat förhållande till graffitin. Sedan dess har han också haft Stockholm som sin främsta konstnärliga bas, även om många nog (liksom jag själv) fortfarande ser honom som en Göteborgsmålare.

Det var på skaterampen i Björns Trädgård i Stockholm som Duane gjorde målningen i lila/purpur och gröna färger. Rampen var embryot till det avancerade nedsänkta poolsystem för skejtare som nu upptar en stor del Björns trädgård.

Jag kan tänka mig att en del av Duanes beundrare inte tycker att det här är någon av hans bästa pieces, och hellre skulle sett någon annat exempel på hans burners. Och jag skulle kunna skriva under på att den inte hör till hans vassaste - som piece betraktad. Den bryter på flera sätt mot klassisk graffitiestetik. Men Duane hör till den sortens konstnär där även misslyckandet kan vara intressant – om det här nu är ett misslyckande, det låter jag vara osagt.

Här har tycks de infallsrika uppslagen växt ut, från att vara små detaljer har de tagit över hela stilen. På A:et har svänget och dynamiken bokstavligen draperats av något slags oformligt tyg medan U:et istället strippats och formas som hudlöst kött. D:et har sammanfogats av två skilda svåridentifierade föremål liksom NE framstår som byggda

Under den här perioden var Duane intresserad av olika medier. Jag vet att han läste den franske filosofen Pierre Bourdieus ”Om televisionen”, en då nyutkommen bok där författaren granskar tevemediet som han menar kapitulerat inför maktens och kommersialismens intressen. Bourdieu menade också att teve och andra nyhetsmedier ger sken av att skildra verkligheten, medan de i själva verket skapar den.

Med det här i bakhuvudet är det inte svårt att se hur målningens bakgrund består av ett till stora delar tomt, statiskt rutnät där televisionens testbild likt en sol stiger över medialandskapet och stadens skyline. En bild där världen kretsar kring televisionen istället för solen.

Duanes bild får mig att tänka på en annan fransk tänkares idéer, nämligen Jean Baudrillard och hans tankar om en hyperverklighet skapad av simulacra (ungefär skenbild). Det är ett samhällstillstånd där allas verklighetsuppfattning är skapad utifrån medier som i sin tur bygger på medier i en rundgång som gör att banden mellan verkligheten och tecknet för verkligheten har brutit samman. Baudrillards och Bourdieus idéer som lockat många konstnärer, och varit bärande i filmer som ”Wag the Dog” som kom samma år som Duane gjorde sin målning och senare ”Matrix” (1999).

Och jag ser gärna Duanes verk som en föregångare till ”Matrix”. Här finns samma blandning av krypande fara och lockande elegans, och även det i båda fallen går att läsa ut intellektuella djupsinnigheter – så går det lika bra att bara luta sig tillbaka och njuta av upplevelsen.