Duane frŒn Gšteborg Šr en av Sveriges frŠmsta och internationellt mest kŠnda mŒlare. En konstnŠr som jobbar med bŒde stil och characters, i suggestiva mŒlningar som kan se mycket olika ut och ŠndŒ alltid Šr omisskŠnnligt Duane. I Burner #14 tittar Jacob Kimvall nŠrmare pŒ en Duane-mŒlning frŒn 1997 och ser en fšregŒngare till filmen Matrix.

 

 

Text Jacob Kimvall Foto Duane och GBGgraff

 

 

NŠstan sŒ lŠnge jag har kŠnt till Duane sŒ har jag betraktat honom en landets mest egensinniga mŒlare. Han Šr ursprungligen frŒn Gšteborg och som stockholmare lŠrde jag fšrst kŠnna honom genom de characters han gjorde till texter av Dudes. Men Duane Šr en konstnŠr med ett brett spektra som jobbade med bŒde stil och figurer – som han inte sŠllan i vŠver samman till en oupplšslig enhet.

 

Hans mŒlningar har ofta en suggestiv rytm med lŒnga bšljande linjer som bryts av med udda, omsorgsfullt utformade detaljer hŠmtade ur fantasy och sci-fi. Men det Šr sŠllan nŒgra vackra eller behagliga mŒlningar. Ibland Šr de direkt ganska fula, mŒlningar som med inslag av gore och goth har nŒgot lite otŠckt och skrŠmmande šver sig. SŠrskilt figurerna i de tidiga mŒlningarna har ofta groteska drag, med šverdriven mimik och šverdrivna uttryck.

 

De karakteristiska detaljerna ger ofta intryck av att vara intuitivt frammejslade under arbetets gŒng och nŠr jag 1992 intervjuade Duane till UP sŒ talade han om inspiration frŒn det undermedvetna och dršmmar och frŒn religion och ockultism. Han droppade ocksŒ att den šsterrikiske konstnŠren Egon Schiele (1890-1918) var en av de frŠmsta inspirationskŠllorna – vilket ledde till att bšcker om Schiele fick en strykande ŒtgŒng i mŒnga bokaffŠrer.

 

 

 

Senare samma Œr gav han sig ut pŒ en nŠstan ŒrslŒng resa šver fyra vŠrldsdelar. I Australien gjorde han en Duane i lila, gult och blŒtt – med en blandning av organiska och metalliska former – och som med hans omisskŠnnliga sugande dynamik, i alla fall i mitt tycke hšr till en av Sveriges absolut bŠsta pieces nŒgonsin. Men den Duane som ŒtervŠnde till Sverige var en mŒlare med ett mer distanserat fšrhŒllande till graffitin. Sedan dess har han ocksŒ haft Stockholm som sin frŠmsta konstnŠrliga bas, Šven om mŒnga nog (liksom jag sjŠlv) fortfarande ser honom som en GšteborgsmŒlare.

 

 

Det var pŒ skaterampen i Bjšrns TrŠdgŒrd i Stockholm som Duane gjorde mŒlningen i lila/purpur och gršna fŠrger. Rampen var embryot till det avancerade nedsŠnkta poolsystem fšr skejtare som nu upptar en stor del Bjšrns trŠdgŒrd.

 

Jag kan tŠnka mig att en del av Duanes beundrare inte tycker att det hŠr Šr nŒgon av hans bŠsta pieces, och hellre skulle sett nŒgon annat exempel pŒ hans burners. Och jag skulle kunna skriva under pŒ att den inte hšr till hans vassaste - som piece betraktad. Den bryter pŒ flera sŠtt mot klassisk graffitiestetik. Men Duane hšr till den sortens konstnŠr dŠr Šven misslyckandet kan vara intressant – om det hŠr nu Šr ett misslyckande, det lŒter jag vara osagt.

 

HŠr har tycks de infallsrika uppslagen vŠxt ut, frŒn att vara smŒ detaljer har de tagit šver hela stilen. PŒ A:et har svŠnget och dynamiken bokstavligen draperats av nŒgot slags oformligt tyg medan U:et istŠllet strippats och formas som hudlšst kštt. D:et har sammanfogats av tvŒ skilda svŒridentifierade fšremŒl liksom NE framstŒr som byggda

 

Under den hŠr perioden var Duane intresserad av olika medier. Jag vet att han lŠste den franske filosofen Pierre Bourdieus ÓOm televisionenÓ, en dŒ nyutkommen bok dŠr fšrfattaren granskar tevemediet som han menar kapitulerat infšr maktens och kommersialismens intressen. Bourdieu menade ocksŒ att teve och andra nyhetsmedier ger sken av att skildra verkligheten, medan de i sjŠlva verket skapar den.

 

Med det hŠr i bakhuvudet Šr det inte svŒrt att se hur mŒlningens bakgrund bestŒr av ett till stora delar tomt, statiskt rutnŠt dŠr televisionens testbild likt en sol stiger šver medialandskapet och stadens skyline. En bild dŠr vŠrlden kretsar kring televisionen istŠllet fšr solen.

 

Duanes bild fŒr mig att tŠnka pŒ en annan fransk tŠnkares idŽer, nŠmligen Jean Baudrillard och hans tankar om en hyperverklighet skapad av simulacra (ungefŠr skenbild). Det Šr ett samhŠllstillstŒnd dŠr allas verklighetsuppfattning Šr skapad utifrŒn medier som i sin tur bygger pŒ medier i en rundgŒng som gšr att banden mellan verkligheten och tecknet fšr verkligheten har brutit samman. Baudrillards och Bourdieus idŽer som lockat mŒnga konstnŠrer, och varit bŠrande i filmer som ÓWag the DogÓ som kom samma Œr som Duane gjorde sin mŒlning och senare ÓMatrixÓ (1999).

 

Och jag ser gŠrna Duanes verk som en fšregŒngare till ÓMatrixÓ. HŠr finns samma blandning av krypande fara och lockande elegans, och Šven det i bŒda fallen gŒr att lŠsa ut intellektuella djupsinnigheter – sŒ gŒr det lika bra att bara luta sig tillbaka och njuta av upplevelsen.