Duane
frn Gteborg r en av Sveriges frmsta och internationellt mest knda mlare.
En konstnr som jobbar med bde stil och characters, i suggestiva mlningar som
kan se mycket olika ut och nd alltid r omissknnligt Duane. I Burner #14 tittar Jacob Kimvall nrmare p en Duane-mlning
frn 1997 och ser en fregngare till filmen Matrix.
Text Jacob Kimvall Foto Duane och GBGgraff
Nstan s lnge jag har knt till Duane s har jag betraktat honom en landets mest egensinniga mlare. Han r ursprungligen frn Gteborg och som stockholmare lrde jag frst knna honom genom de characters han gjorde till texter av Dudes. Men Duane r en konstnr med ett brett spektra som jobbade med bde stil och figurer – som han inte sllan i vver samman till en oupplslig enhet.
Hans mlningar har ofta en suggestiv rytm med lnga bljande linjer som bryts av med udda, omsorgsfullt utformade detaljer hmtade ur fantasy och sci-fi. Men det r sllan ngra vackra eller behagliga mlningar. Ibland r de direkt ganska fula, mlningar som med inslag av gore och goth har ngot lite otckt och skrmmande ver sig. Srskilt figurerna i de tidiga mlningarna har ofta groteska drag, med verdriven mimik och verdrivna uttryck.
De karakteristiska detaljerna ger ofta intryck av att vara intuitivt frammejslade under arbetets gng och nr jag 1992 intervjuade Duane till UP s talade han om inspiration frn det undermedvetna och drmmar och frn religion och ockultism. Han droppade ocks att den sterrikiske konstnren Egon Schiele (1890-1918) var en av de frmsta inspirationskllorna – vilket ledde till att bcker om Schiele fick en strykande tgng i mnga bokaffrer.

Senare samma r gav han sig ut p en nstan rslng resa ver fyra vrldsdelar. I Australien gjorde han en Duane i lila, gult och bltt – med en blandning av organiska och metalliska former – och som med hans omissknnliga sugande dynamik, i alla fall i mitt tycke hr till en av Sveriges absolut bsta pieces ngonsin. Men den Duane som tervnde till Sverige var en mlare med ett mer distanserat frhllande till graffitin. Sedan dess har han ocks haft Stockholm som sin frmsta konstnrliga bas, ven om mnga nog (liksom jag sjlv) fortfarande ser honom som en Gteborgsmlare.

Det var p skaterampen i Bjrns Trdgrd i Stockholm som Duane gjorde mlningen i lila/purpur och grna frger. Rampen var embryot till det avancerade nedsnkta poolsystem fr skejtare som nu upptar en stor del Bjrns trdgrd.
Jag kan tnka mig att en del av Duanes beundrare inte tycker att det hr r ngon av hans bsta pieces, och hellre skulle sett ngon annat exempel p hans burners. Och jag skulle kunna skriva under p att den inte hr till hans vassaste - som piece betraktad. Den bryter p flera stt mot klassisk graffitiestetik. Men Duane hr till den sortens konstnr dr ven misslyckandet kan vara intressant – om det hr nu r ett misslyckande, det lter jag vara osagt.
Hr har tycks de infallsrika uppslagen vxt ut, frn att vara sm detaljer har de tagit ver hela stilen. P A:et har svnget och dynamiken bokstavligen draperats av ngot slags oformligt tyg medan U:et istllet strippats och formas som hudlst ktt. D:et har sammanfogats av tv skilda svridentifierade freml liksom NE framstr som byggda
Under den hr perioden var Duane intresserad av olika medier. Jag vet att han lste den franske filosofen Pierre Bourdieus ÓOm televisionenÓ, en d nyutkommen bok dr frfattaren granskar tevemediet som han menar kapitulerat infr maktens och kommersialismens intressen. Bourdieu menade ocks att teve och andra nyhetsmedier ger sken av att skildra verkligheten, medan de i sjlva verket skapar den.
Med det hr i bakhuvudet r det inte svrt att se hur mlningens bakgrund bestr av ett till stora delar tomt, statiskt rutnt dr televisionens testbild likt en sol stiger ver medialandskapet och stadens skyline. En bild dr vrlden kretsar kring televisionen istllet fr solen.
Duanes bild fr mig att tnka p en annan fransk tnkares ider, nmligen Jean Baudrillard och hans tankar om en hyperverklighet skapad av simulacra (ungefr skenbild). Det r ett samhllstillstnd dr allas verklighetsuppfattning r skapad utifrn medier som i sin tur bygger p medier i en rundgng som gr att banden mellan verkligheten och tecknet fr verkligheten har brutit samman. Baudrillards och Bourdieus ider som lockat mnga konstnrer, och varit brande i filmer som ÓWag the DogÓ som kom samma r som Duane gjorde sin mlning och senare ÓMatrixÓ (1999).
Och jag ser grna Duanes verk som en fregngare till ÓMatrixÓ. Hr finns samma blandning av krypande fara och lockande elegans, och ven det i bda fallen gr att lsa ut intellektuella djupsinnigheter – s gr det lika bra att bara luta sig tillbaka och njuta av upplevelsen.